Ibland finns dagar då man mår dåligt, och det finns dagar då man mår bra. De dagar man mår dåligt är det alltid skönt att ha någon att prata med, därför finns BRIS (Barnens Rätt I Samhället).

När jag gick i 1an-2an så var jag väldigt mycket själv. Eftersom de andra tjejerna ville leka med dockor på "fri lek" så satt jag väldigt mycket ensam och på rasterna satt jag på en bänk medan de andra körde "king" eller spela fotboll, det var inte ofta någon kom fram till mig eftersom de hade fullt upp.

Och det har gått perioder då jag har varit så där kär som man alltid blir någon gång. Olyckligt kär. Jag har gått till Ungdomsmottagningen och pratat inte bara om att vara kär, också om en kompis jag bråkade med och jag kände mig väldigt ensam eftersom vi hade varit bästisar. Vi är fortfarande inte sådär tajta som vi var då. Men vi pratar rätt ofta i skolan och vi kan iaf glömma allt som varit och skratta istället.
Och det finns dagar då jag bråkar med min mamma eller pappa också, sånt som hör åren till.